Jobbintervju

Igår var jag nervös nästan hela dan innan jag fick reda på vilken tid jag skulle komma på intervju. Först hade vi pratat om en lunchintervju (vi pratade i fredags) och att han skulle ringa mig på morgonen igår för att meddela tiden lite närmare.
När kl var 11:30 och han fortfarande inte hade ringt var jag så nervös att jag inte kunde tänka. Så jag försökte ringa upp honom vid kl 12 och kom bara till telefonsvararen. Blä.
Så då skickade jag ett SMS istället. Kändes väldigt konstigt att messa en person jag aldrig träffat tidigare ang. en intervju.

Sen gjorde jag en massa ärenden resten av dan eftersom att plugga inte fanns på kartan. Till slut när jag var och handlade mat så ringde han. Han frågade om jag kunde komma kl 17:30 till kontoret och visst kunde jag det. Efter det samtalet blev jag sen helt lugn igen. Konstigt kanske, men nu visste jag ju vilken tid det var och själva intervjun var jag ju inte nervös inför.

Intervjun gick sådär tyckte jag, jag tror nog inte jag får jobbet, men det visar sig. I vilket fall så var det ju bra övning för mig att gå på en intervju här i USA. Sen har jag ju inte varit på en jobbintervju på 5 år nu. Sista gången var ju ett år innan vi flyttade hit och det jobbet fick jag ju. Men de frågar andra saker här, som Vad är ditt drömjobb? Va?! Drömjobb? Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag sa tillslut att jag inte hade något.
Det var en av frågorna som jag kände att det blev helt fel på.
Ja, ja, det går kanske bättre nästa gång.